Järnvägssäkerhet i Västerås

Kongressen i Västerås bevistades av cirka 200 personer, från järnvägsbolag, operatörer, driftorganisationer och flertalet olika myndigheter.

Stora brister i järnvägssäkerheten avslöjades vid kongress i början av februari.

Av: Jörgen Städje

Under första halvan av 1900-talet var svensk järnväg inte säkrare än något annat lands järnväg. Tågen krockade, trängde varandra av spåren och körde för fort i kurvorna. Om lokföraren råkade somna, svimma eller så, kunde tåget utan vidare råka köra mot rött ljus.

Sen kom år 1980 och tågskyddssystemet ATC infördes och vips blev Sverige ett av världens säkraste järnvägsländer. I ett slag upphörde alla tågolyckor. ATC gjorde det omöjligt för tåg att krocka, att köra för fort i kurvor och köra mot rött ljus.

Sedan började förfallet. Svenskarna har numera förlorat respekten för järnvägen och promenerar allt oftare på spåren och ställer sina bilar mitt på järnvägsövergångar. Det kallas för ”olyckshändelse” i media. Den förlorade respekten visar sig dessutom på andra sätt i och med att tågvärdar och biljettkontrollanter allt oftare utsätts för hot och våld av gratisåkare. Det är så illa att vissa trafikbolag numera måste utrusta sin personal med kameror.

Transportstyrelsens säkerhetskonferens i Västerås i februari hade flera teman, där det mest genomgående var olyckshändelser med ”Obehöriga i spårområdet” eller det vi oftast kallar för spårspring. Därtill kom förändringar i regelverk, SMHIs syn på hur klimatförändringarna eventuellt kan påverka järnvägen i Sverige, problemen med att utbilda tågförare i tågskyddssystemet ERTMS eftersom det inte finns särskilt många sådana banor att övningsköra på och kanske intressantast, forskning kring användning av förarlösa tåg på nationella banor i Sverige.

Farorna i spårområdet

Problemet med spårspringet, alltså obehöriga i spårområdet, fick ingen lösning. Alla tycktes vara medvetna om att problemet ökat på det senaste, men att det inte var mycket annat att göra än att sätta upp mera stängsel. Anna-Lena Andersson som arbetar vid Nationellt Centrum för Sucidforskning (NASP) berättade om ett flertal nya metoder att säkra spårområden och broar mot självmordsbenägna. Man jobbar således på saken.

Några siffror ur Transportstyrelsens statistik:

  • Antalet självmord på järnvägen ligger någorlunda konstant kring 70 st/år.
  • Ett annat tal är obehöriga som omkommit i järnvägsolyckor under 2023: 11 personer.
  • Av de behöriga omkomna, dvs anställda, var det bara två.
  • Bland olyckorna ser vi 100 personolyckor under 2023, varav 35 olyckor i plankorsningar.
  • Bland tillbuden ser vi 160 personolyckor.

Visst är spårspring brottsligt, men järnvägens personal anser sig inte ha rätt att gripa någon och om polisen faktiskt hinner fram, men den gripne nekar finns det inget man kan göra eftersom det är så svårt att påvisa brott. Tyvärr tar detta väldigt mycket resurser och orsakar många onödiga förseningstimmar varje år.

Nya regler för att skydda spårarbetare, som alltså är behöriga, bland annat med lägre passagehastigheter vid spårarbeten, är på gång.

b
Flera talare hade inte mycket till övers för det nuvarande signalsystemet ATC. Men det kommer att ta många år att införa något nytt.

Minister var kritisk

Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson var med på video och gav sina synpunkter på järnvägens säkerhet. Mest riktade han in sig på förseningarna och sade lite lakoniskt att vi måste få tillbaka den gamla meningen med att ”gå som tåget”.

Undertecknad samtalade med arrangörerna efteråt, som också hade förstått piken. Folket från Transportsyrelsen menade att ”då får han fixa fram pengar, också”.

b
ERTMS i Sverige finns bara i några få ”öar”. Botniabanan driftsattes 2010, Ådalsbanan 2011, Haparandabanan 2013 och Västerdalsbanan 2012. Bild: Trafikverket.

ERTMS hundra år försenat

European Rail Track Management System är lösningen på att packa tågen tätare på spåren, utan att riskera säkerheten, nu när vi ska ha allt fler fossilfria transporter och järnvägen synes vara lösningen.

Det framkom att hela landet inte kan påräkna att vara utrustat med ERTMS förrän år 2070. Då är ATC-systemet för länge sedan uträknat för då är det nästan hundra år gammalt. Redan idag är det svårt att få tag i reservdelar till ATC och svaret på frågan om varför man bara installerar ERTMS i vissa små ”öar” i landet och inte bygger hela sammanhållna bansträckor är dels att det är väldigt dyrt och dels att de sträckor som faktiskt utrustas hade så gammal utrustning, ställverk eller ATC, att det inte längre lönade sig att försöka reparera, eller inte gick att få tag i reservdelar.

Här ser vi att den långsamma uppdateringen av järnvägsnätet inte kan skyllas på Transportstyrelsen. För branschens operatörer är ERTMS ett kostsamt projekt. För varje fordon som ska utrustas med ERTMS kostar det i genomsnitt cirka 10 miljoner kronor för en pilotinstallation och därefter drygt 3 miljoner för serieinstallation. Det är en kostnad som operatörerna tvingas ta på sig, men som man inte ser någon egen vinning av.

Förarlösa tåg

Tåg utan förare och annan tågpersonal förekommer på sina håll i Europa. Emil Jansson från KTH berättade om sin forskning kring utmaningar med förarlösa och obemannade tåg på det nationella järnvägsnätet i Sverige. Han menade att järnvägsnätets konkurrenskraft skulle öka genom införande av en hög grad av automatisering med förarlösa tåg och att detta skulle leda till minskade kostnader, eliminering av förarbristen och bättre utnyttjande av spårkapaciteten.

Sedan gick han in på nackdelarna, som vad som skulle hända om ett tåg blev stående mitt ute i storskogen och någon behövde kontrollera bromsar, skador på tåget, bråkiga passagerare, obehöriga i spårområdet, nedfallna strömavtagare mm, sk oplanerade händelser, och hur lång tid det kunde ta innan man kunde få fram ett hjälp-tåg. Tunnelbanan har visserligen kunnat köras helautomatiskt på många ställen, men det beror på att det rör sig om ett geografiskt begränsat område och att området är avskärmat.

Slutsatsen blev att det skulle innebära ”mycket stora utmaningar” att införa obemannade tåg i Sverige. Eventuellt skulle man kunna införa förarlösa tåg, det som kallas klass GoA 3, men man skulle alltid behöva en tågvärd som höll ordning på passagerare och kunde undersöka skador på tåget.

b
Forskaren Emil Jansson från KTH berättade om för- och nackdelar med förarlösa tåg.

Sammanfattning

Den här typen av kongresser är mycket viktiga, inte bara för att de invigda ska kunna mötas och samtala om gemensamma problem, utan även för att alla ska kunna ta del av ny forskning kring säkerhetsproblemen och kunna fundera på deras lösning. Det var dessutom ett utmärkt tillfälle för de inblandade att få vädra finansieringsproblemen.

Läs mer

Om olyckor och tillbud: https://www.transportstyrelsen.se/sv/jarnvag/olyckor-och-tillbud/

Pilotbanor med ERTMS: https://bransch.trafikverket.se/for-dig-i-branschen/teknik/ett-nytt-digitalt-signalsystem-for-jarnvagen/tidiga-anlaggningar/pilotbanor-ertms/
 

b
De fyra stora organisationer som planerar och driver den svenska järnvägens utveckling och kämpar för dess säkerhet. De hade tunga poster på konferensen och var tillgängliga för mellansnack.