Så gick startskottet för en ny flerårscykel för framtagandet av regeringens nationella plan för landets transportinfrastruktur. Någon hög smäll var det inte. Regeringsuppdraget till Trafikverket att ta fram inriktningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för planperioden 2026–2037 utgör i stora delar känd materia för dem som noga följt trenden inom infrastrukturpolitiken det senaste året, skriver Tågföretagen.
Trafikverket ska i sitt arbete utgå från rådande ram om 799 miljarder kronor inför den kommande 12-årsperioden. Det är dessvärre inte förvånande att regeringen bakbinder myndigheten på detta sätt och inte föreslår en analys av vad som faktiskt skulle krävas för att infrastrukturen ska klara framtidens krav.
Industrins och samhällets enorma behov – bäst illustrerade av Jacob Wallenbergs uttalande i början av juni om behovet av att växla upp investeringstakten – har därmed inte lämnat avtryck i regeringens ambitionsnivå. Sveriges infrastrukturinvesteringar ligger idag på mindre än en tredjedel av 1960-talets nivåer, då investeringstakten låg på över 2 procent. Mer exakt investerar Sverige idag 0,7 procent av BNP i transportinfrastruktur. Det är betydligt lägre än OECD-genomsnittet – i ett land som växer så det knakar, som upplever en ny industriboom och som redan i utgångsläget ligger geografiskt i utkanten av de stora marknaderna, enligt Tågföretagen.
Inriktningsuppdraget tar med fördel upp behovet av att öka förutsättningarna för transporteffektiv samverkan mellan trafikslagen. Även underhållsskulden får relevant uppmärksamhet. De internationella kopplingarna och värdet av ett väl fungerande transportsystem inom EU, där angivna standarder i det så kallade TEN-T-nätet och möjligheterna till medfinansiering från EU, ska beaktas i Trafikverkets kommande arbete. Därmed finns möjligheter till en tydligare samordning med EU:s långsiktiga utveckling av infrastrukturen inom unionen. Som Svenskt Näringsliv framhållit kräver en konkurrenskraftig inre marknad väl fungerande gränsöverskridande transporter.
Efter basindustrins och tågbranschens tungviktarmöte med infrastrukturminister Andreas Carlson i förra veckan har mediebevakningen varit omfattande. Trafikverkets bristfälliga införande av planeringssystemet MPK hindrar tillväxt för energisnåla järnvägstransporter i ett skede, när industriföreträdare anger att man under rimliga planeringsförutsättningar skulle kunna tredubbla sina godstransporter på järnväg, skriver bransch- och arbetsgivarorganisationen Tågföretagen.
Trafikverket redovisar regeringsuppdrag för Ostlänken, Göteborg–Borås och Skåne
Fokus på regional pendling och regional nytta när Trafikverket redovisar uppdragen att utreda uppdragen Ostlänken, Göteborg–Borås och Skåne. Regeringen fattade 2022 beslut om att avbryta planeringen av nya stambanor.
Trafikverkets förslag är:
- Fortsatta inriktning för Ostlänken är att koppla samman Ostlänken med Södra stambanan genom nya stationslösningar i Linköping och Norrköping.
- För Göteborg–Borås är det högst rangordnade alternativet en ny dubbelspårig järnväg samt en koppling till Kust till kustbanan vid Mölnlycke.
- Två nya spår mellan Hässleholm–Lund utgör den högst prioriterade åtgärden i Skåne.
Nya spår Hässleholm–Lund utgör grunden för ytterligare kapacitetsförstärkningar och medger förbättrad turtäthet i regionaltrafiken samt minskade transporttider för godstrafiken.
Samtidigt lyfter Trafikverket att kapacitetstaket för stationerna i Malmö, Ramlösa och Hässleholm nås när sträckan är utbyggd, och att dessa stationer därför behöver byggas ut för att tillföra kapacitet. Det kommer inte hinna byggas färdigt tills Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar, så därför föreslår Trafikverket ett antal framkomlighetsåtgärder för godstrafiken.
Källa: Tågföretagen