I en debattartikel i Ny Teknik bemöter Evert Andersson, professor emeritus i järnvägsteknik, Tomas Larssons kritik av X2000. Larsson anser att det var fel att satsa på X2000 och föreslår istället lokdragna tåg för 230 km/h. Andersson påpekar att Larssons jämförelse mellan X2000 och en Volvo är irrelevant, då förutsättningarna för ett tåg och en bil är mycket olika.
Andersson förklarar i en debattartikel i tidningen Ny Teknik att inköpspriset för X2000 är långt mer fördelaktigt än Larsson påstår. Om man räknar ut kostnaden per sittplats och mil, blir X2000 sju gånger billigare än en Volvo. Med ett inköpspris på cirka 250 miljoner kronor och en livslängd på en miljon mil, hamnar kostnaden för X2000 på 72 öre per sittplats och mil. För en Volvo landar den på 5 kronor och 42 öre per sittplats och mil. Detta innebär att X2000 är mycket billigare att använda under sin livslängd än en bil, enligt Andersson.
I sin debattartikel i Ny Teknik belyser Andersson även de tekniska fördelarna med X2000. När tåget beställdes på 1980-talet fanns det inga lokdragna tåg för 230 km/h. X2000, med sin korglutning, kunde därmed köra snabbare genom de kurviga sträckorna. Detta gav bättre restider än om man enbart hade satsat på höghastighetståg för 230 km/h.
Vidare förklarar Andersson i tidningen att vikten på X2000 inte är ett större problem än på andra tåg, såsom den österrikiska Rail Jet, som väger lika mycket men utan korglutning. Tågets vikt är inte avgörande för påkänningarna på spåret, utan det är axellasten som spelar störst roll. X2000 har en lägre axellast än många tåg med högre hastighet, vilket gör att slitaget på spåren blir lägre.
Andersson understryker också att X2000:s effektivitet, komfort och låga slitageskador på spåret gör det till en bra långsiktig lösning för svensk tågtrafik. Efter uppgraderingen väntas X2000 fortsätta vara ett konkurrenskraftigt och hållbart alternativ i många år framöver.
Källa: Ny Teknik