Europeiska unionen står inför en utmaning att nå sina vätgasmål och nya riktlinjer från Europeiska kommissionen betonar behovet av nationella incitament. Målet är att industrin ska använda sig av minst 42 % vätgas från förnybara källor till 2030.
Europeiska kommissionens nya riktlinjer syftar till att förtydliga reglerna kring hur medlemsstater ska säkerställa att industrin ökar användningen av vätgas från förnybara källor, så kallade "förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung" (RFNBO). Dessa mål ingår i det reviderade direktivet om förnybar energi som antogs förra året, där det långsiktiga målet är att denna andel ska öka till 60 % år 2035.
Behovet av marknadsincitament
Kommissionens nya riktlinjer, som omfattar 15 sidor, understryker att det idag inte finns någon etablerad marknad för RFNBO, eftersom produktionen av förnybar vätgas fortfarande är låg och kostnaderna relativt höga jämfört med fossila bränslen. Därför krävs det regleringsmässiga incitament både på EU-nivå och på nationell nivå för att skapa en marknad för dessa bränslen.
– Regulatoriska incitament är nödvändiga för att göra förnybar vätgas tillgänglig för industrin och främja skapandet av en marknad för dessa produkter, står det i kommissionens dokument.
Definitionen av förnybar vätgas
Förnybar vätgas produceras genom elektrolys där förnybar el används för att dela vatten i vätgas och syre. Vätgasen kommer att spela en viktig roll i att minska koldioxidutsläpp, särskilt i sektorer där andra alternativ är dyrare eller opraktiska. Förnybar vätgas kan användas för att ersätta fossil vätgas inom transporter och industriella processer, och möjliggöra produktionen av nya produkter, såsom gröna gödningsmedel och stål.
Vätgasen kan även bidra till EU:s elnät genom långsiktig och storskalig energilagring, särskilt när sol- och vindkraft är rikligt tillgängliga. Detta innebär att vätgas kan förbättra energisystemens flexibilitet genom att balansera utbud och efterfrågan, vilket ökar energieffektiviteten i hela unionen.
Nya regler för förnybar vätgas
De nya reglerna som kommissionen antog i juni 2023 gäller både för producenter inom EU och internationella aktörer som exporterar förnybar vätgas till unionen. Dessa regler har som mål att säkerställa att den vätgas som används i EU produceras från förnybara energikällor och att den resulterar i minst 70 % minskade växthusgasutsläpp.
Metod för RFNBO
En av de viktigaste delarna i riktlinjerna är den delegerade akten som definierar de villkor under vilka vätgas och andra energibärare kan betraktas som förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung (RFNBO). Denna metod fokuserar på att säkerställa att produktionen av vätgas går hand i hand med nya förnybara elproduktionskapaciteter, och att elen som används verkligen är förnybar.
Kravet på additionalitet
För att säkerställa att ökad vätgasproduktion sker parallellt med utbyggnaden av förnybar elkapacitet införs det så kallade additionalitetskravet. Detta innebär att vätgasproducenter måste ingå elköpsavtal (PPA) med nya och ej subventionerade förnybara energikällor.
Temporala och geografiska kriterier
Förutom kravet på additionalitet fastställs också temporala och geografiska kriterier, som ska säkerställa att vätgasen produceras när och där förnybar el finns tillgänglig. Syftet med dessa kriterier är att undvika att efterfrågan på förnybar el för vätgasproduktion leder till ökad produktion av el från fossila bränslen, vilket skulle ha negativa konsekvenser för både utsläpp och elpriser.
För att underlätta den tidiga uppskalningen av elektrolysörer kommer vätgasproducenter fram till 2028 att ha möjlighet att teckna långsiktiga elköpsavtal med redan befintliga förnybara anläggningar. Fram till 2030 kommer de också att kunna matcha produktionen av förnybar el och vätgas på månadsbasis.
Utmaningar och framtidsutsikter
Det är tydligt att EU:s ambitioner för förnybar vätgas kräver både investeringar och en tydlig politisk inriktning. Kommissionens riktlinjer syftar till att skapa en balans mellan att säkerställa produktionen av förnybar energi och att samtidigt främja utvecklingen av vätgasmarknaden. För många industrisektorer innebär detta en betydande omställning, där tillgången på grön vätgas kan bli en avgörande faktor för att nå de övergripande klimatmålen.
Med dessa nya regler hoppas EU kunna skynda på utvecklingen och säkerställa att vätgasen spelar en central roll i Europas framtida energi- och industrisektor.
Källa: Hydrogen Insight