Nya spårvägslösningar måste baseras på att gaturummet anpassas för spårvägstrafik. Eftersom det finns för lite erfarenhet av spårväg i Sverige har VTI sammanställt en rapport med rekommendationer för utformning och funktion vid ny- och ombyggnad av spårväg.
Spårvägstrafik är inte vanligt förekommande i Sverige vilket gör att det finns osäkerhet om hur den fungerar i stadsmiljö tillsammans med övriga trafikantgrupper. Många svenska städer har tidigare haft spårvägstrafik, men ökad bil- och cykeltrafik skapar nu fler konfliktpunkter mellan olika trafikantgrupper.
– Vi har formulerat funktionella rekommendationer för utformning och funktion när det gäller nya spårvägsanläggningar och ombyggnader av befintliga, för att skapa tydligare och enhetligare förutsättningar, säger Ragnar Hedström, forskare på VTI.
På grund av att olika städer har skilda förutsättningar kommer tekniska lösningar att variera mellan olika spårvägssystem. Utformningen måste garantera hög säkerhet och effektivitet för passagerare, personal samt personer och fordon som befinner sig nära spårområdet.
– I grunden måste det finnas en accepterad syn på att god stadsmiljö ska skapas, utan barriärer, där kollektivtrafik, gång och cykel kan samsas på ett säkert sätt. Biltrafiken måste ledas om till andra stråk. Spårvägen, liksom all trafikmiljö, ska vara tydlig, enkel, förutsägbar, gärna enhetlig och lättförståelig, säger Ragnar Hedström.
I de fall ett stadsbyggnadsprojekt inkluderar en spårvägslösning blir prioriteringar mellan olika trafikantgrupper allt viktigare. Det gäller att skapa en tydlig och förståelig trafikmiljö som går snabbt att uppfatta.
