Den nya järnvägen, Ostlänken, följer tusenåriga vägstrukturer. Trots att den representerar modern transportinfrastruktur, bevarar den forntida vägarnas karaktär i landskapet.
I en samtid som av många uppfattas vara i ständig förändring och rörelse kan det vara svårt att hitta fasta, eviga punkter. Vägar är dock till sin karaktär något av konstanter i landskapet. Inte sällan går det att finna generationer av vägar parallellt i landskapet som ersatt varandra över tid. Det innebär att nutidens motor- och järnvägar har samma sträckning och resmål som forntidens färdvägar. En av dessa landsvägar som gått parallellt med Ostlänken är den mellan Linköping och Norrköping, Braskens väg. Arkeologiska förundersökningar ger nya intressanta resultat om vägens uppbyggnad, ålder och sammanhang.
Många äldre vägsystem finns utsatta på kartor från 1600-talet när inhemska resurser karterades i stormakten Sverige. Inte sällan vittnar dock ortnamn och vikingatida runstenar längs med vägarna om deras betydligt äldre ursprung.
Ostlänken följer viktiga historiska leder genom landskap, bland annat den så kallade Eriksgatan. Benämningen Eriksgata är egentligen ingen väg i sig utan snarare en händelse eller aktivitet där medeltidens nyvalda kungar red genom riket för att erhålla erkännande och legitimitet från landets lagmän. Ostlänken följer Eriksgatan i Södermanland, genom Kolmården och sedan ut på slätten fram till Linköping.
Vid Resebro mosse drygt fyra kilometer norr om de bevarade delarna av Braskens väg, finns ytterligare en färdväg. Troligen är det delar av ett och samma vägsystem. Vid undersökningar har 60 meter av vägbanken hittats. Vägbanken var uppbyggd av ris- och stenbädd.
Källa: Trafikverket